Stolt så jag spricker

2007 träffade jag mannen i mitt liv. 2014 gifte jag mig med honom och häromkvällen slog det mig så extremt hårt varför jag älskar Jakob! Vi kom nämligen in på ämnet romance. Han berättade stolt att han förespråkade romance. Och menade på att när folk frågade om vad hans fru skrev fick han undervisa dem i vad romance egentligen var. När han berättade satte han upp genren på piedestal och fick då även med att romance faktiskt var den största genren i USA. Det ni!

När han berättade för mig vad han brukade säga kände jag hur jag fick tårar i ögonen. En vit man, snart 30 år och arbetar som läkare försvarade en genre som anses vara kvinnolitteratur. Något man ser ner på. Jag blev så himla stolt över personen som stod framför mig!

Jakob har läst alla mina manus flertalet gånger. Och det har varit en resa. Först när han började läsa tyckte han att det var tråkigt att veta att det skulle sluta lyckligt men när han väl kom till de sista sidorna hade det ingen betydelse längre. För det handlade om hur huvudkaraktärerna tog sig dit, det var det som gjorde boken. Ibland gillar jag att sitta bredvid honom när han läser, se vad han skrattar åt, höra vad han tycker om den tvisten eller om den kärleksförklaringen. Han läser för övrigt inte så mycket mer än mina böcker men han har ändå koll på svensk romance. Jag ser till så att han har det men han är dessutom nyfiken på det. Jag hoppas att fler män kan göra en liknande utveckling. Jag är ingen expert på det här med varför romance ses ner på men jag har svårt att tänka mig att det är kvinnor som pratar illa om det. För det är ju mest kvinnor som läser det. Vilket får mig att dra en ganska snäv (och kanske fördomsfull) slutsats att det är flest män som tycker detta.

Så för att få ett slut på detta börjar jag med en man i taget och undervisar dem i genren. Först i led var min man som sedan för detta vidare till sina kretsar. Steg 2 är min son... och alla andra jag träffar på. Romance förtjänar en större plats i Sverige. Genren som bjuder på kärlek och glädje. Herregud, det är precis vad man behöver i dagens samhälle!


9/25/2017

1 kommentar

Bokmässan 2017

Jag vet inte hur länge jag har tjatat om bokmässan. Minst fem år -säkert sju, som jag har drömt om att besöka detta bokfrosseri men nu ÄNTLIGEN kan jag meddela att jag ska dit!  Jag har dock noll koll på vad det är jag har att förvänta mig och hur man ska göra för att maxa upplevelsen men det ordnar sig säkert. Jag tar med mig bekväma skor och stor väska med utrymme till många böcker!

Jag har planerat in att gå på några seminarium. Ska på mingelträff med förlaget. Ska även passa på att träffa några andra romanceförfattare. Det ska bli så kul även om jag inte har boken att ställa ut. Det får bli till nästa år istället. Men det känns ändå bra att först få "testköra" mässan innan det blir på riktigt allvar, så att säga.

Något jag har regerat på är hur lite romance-relaterade seminarium och monterprogram det finns. Oerhört trist! I jämförelse då med deckar-relaterade events, herregud vad mycket och jag gäspar bara vid tanken. Varför är det fortfarande så? Tycker ändå att vi blir fler och fler som skriver romance så genren borde få ta mer plats. Hoppas det blir förändring till nästa år!

Förresten, ifall det är någon som vill träffas är det bara att signalera. Att snacka romance tröttnar jag aldrig på :)


9/24/2017

4 kommentarer

När finchoklad inte ens hjälper

Det blev inget inlägg förra helgen, enbart för att jag var sur, stressad och irriterad. Tanken var att sätta mig ner och jobba med redigeringen av Blått blod, rött hjärta- det slutade i kaos.

För några veckor sedan beklagade min man över vilken oreda jag hade på mina dokument. Veronica det kommer att komma en dag när du inte vet vilket dokument som är det aktuella. Jaja, sa jag och menade på att jag visst hade koll.... säg aldrig så! Det är som när alla beklagar sig över att vara förkylda och man glatt påpekar hur man själv har klarat sig undan. Veckan därpå kan man knappt andas genom sina stackars näsborrar. För att vara helt ärlig med er, jag hade inte koll på dokumenten. Inte alls. Jag upptäckte hur jag hade gjort ändringar i två olika dokument. Gråter bara jag tänker på det. Inte så att jag systematiskt hade ändrat i båda dokumenten nej, utan jag hade hoppat rundor, ändrat lite här och där. Tack gode gud för att det finns en inställning i word som gör att man kan jämföra två dokument. Det blev min livlina.

Så hela söndagen satt jag och ändrade saker jag redan hade ändrat enbart för att jag trodde att jag hade koll men hade noll koll. Jag hade dessutom döpt det aktuella dokumentet till VA. Ja, VA, för det är så logiskt att välja just sina initialer när man redigerar i Blått blod, rött hjärta. Tog en timme och en liter med tårar innan jag ens hittade dokumentet på datorn.

Vad lär vi oss av detta? 1. Låt inte din partner se din oreda-  avskyr när han får rätt. 2. Döp dina dokument annat än till dina initialer. 3. Ha alltid choklad hemma.

Idag ska jag äntligen gå vidare i min redigering, tjoho. Föredrar att gå framåt framför att stå still och stampa.



Fick hem mina visitkort igår. På baksidan finns en bild på omslaget samt en presentation av boken. Det känns konstigt att ha sitt namn och författare på samma sida och jag funderar i panik vem jag ska tvinga på dessa kort. Men det ordnar sig säkert. Jag har ju faktiskt redan delat ut ett.... till min mamma :) 

Trevlig helg! 


9/16/2017

4 kommentarer

Vad händer nu?

I söndags skickade jag in manus och omslag till förlaget, nu väntas sättningen. Det känns. Konstigt. Precis innan jag skickade iväg mailet "råkade" jag (nej, det var ett fullt medvetet val- dumt nog) läsa lite av manuset och vad hittar jag? Ett stavfel såklart. I panik började jag läsa från början fastän jag lovat mig själv att inte göra det. Det där måste ändå vara något som man inte bör göra efter att ha gått igenom manus flertal gånger och haft korrekturläsning. Man får inte gå igenom manuset samma dag man ska lämna det ifrån sig. Jag hade dessutom inte tid till att göra ytterligare en genomläsning men det som jag hann gå igenom, där fanns det inga fler stavfel. Pustar ut!

Senare den dagen var jag på skrivgruppsmöte i Lund och där berättade en av tjejerna att det fanns en författare (tror det var Neil Gaiman) som sa att när du får boken direkt från tryck och slår upp den så kommer du hitta bokens enda stavfel. Med det sagt hoppas jag att jag hittade bokens enda stavfel sådär sekunder innan jag skickade in den. Förhoppningsvis.

Nu när manuset ligger hos förlaget fokusera jag på att göra upp en marknadsföringsplan, planera bokreleasefest samt fortsätter min redigering av Blått Blod, rött hjärta. No rest for the wicked ;)

Jo, förresten. Bokomslag! Det tänker jag visa för er. Snart!

Men så länge kan jag bjuda på mitt författarporträtt som min man tog en sommarkväll när regnet duggade.


9/06/2017

3 kommentarer

KONTAKT/PRESSRUM

Dessa pressbilder går att använda i samband med recensioner och intervjuer. Dock måste fotograf anges vid användning.
Fotograf: Jakob Almer
Det fina omslaget har Johanna Gunneflo designat.

Köp boken!


Köp ett signerat exemplar av Sunt förnuft, vilt hjärta för endast 165kr inkl. frakt ELLER 2 böcker för 220kr (inkl frakt).

Fyll i formuläret nedan och jag skickar boken inom två arbetsdagar. Man kan betala genom swish eller faktura (14 dagar). Instruktioner för swishbetalning finns i orderbekräftelsen, boken skickas först efter betalningen har registrerats (swish-köp). Vid fakturaköp skickas faktura tillsammans med beställningen.

Men för er som ändå vill beställa genom Adlibris kan ni göra det här.

För återförsäljare: Sunt förnuft, vilt hjärta distribueras till bokhandeln via Visto Förlag och Stjärndistribution (SDIST). Via Bokinfo hittar du aktuellt f-pris. För att säkerställa bästa möjliga villkor, maila mig: veronica.almer@gmail.com