Jag fick ta på mig en ren tröja (halleluja!!) och örhängen som dinglar (dödsfälla i vanliga fall). Jag fick sedan äta en middag utan att bli avbruten. Snacka tills jag blev alldeles hes. Att bara få köra bil med hög volym och sjunga med var också underbart- ja hela konceptet var perfekt. Man behöver verkligen dessa stunder till att bara få vara lite som man en gång har varit- eller i närheten av det. Man är ju fortfarande mamma även om Harry inte är med. Men att få snacka massa skit med sina kompisar precis som förr i tiden påminner en om att det livet är inte borta. Det finns fortfarande kvar, bara i ett annat format.
Förresten. En av mina vänner som jag träffade idag läste Blått blod, rött hjärta när jag var i behov av testläsare. Hon gillade mitt manus jättemycket och påminde mig om det idag. När jag berättade att jag hade skrivit en ny romance (De tidlösa) ville hon läsa även det. Det kändes så genuint då hon själv tog upp det. Att hon även var angelägen förstärkte bara den positiva känslan. Det värmde verkligen i hela kroppen. För tänk, hon gillade något som jag har skrivit. Åh, sicken underbar känsla!
Alltså den här efterrätten... det finns något som heter att äta i lugn och ro för att man ska kunna njuta. Det finns inte i min värld. När något är så gott så stoppar jag in hela direkt. Mums! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar