28 jan. 2016
Så en dag bara slog det mig. Drivet i boken var halvljummet. Huvudkaraktärerna hade mål men dessa var inte tillräckligt intressanta och spännande. Glödlampan tändes ovanför huvudet på mig. Just det! Sen dess har mitt skrivande rullat på. Jag skrotade de första 80 sidorna och håller just nu på att skriva nytt. Plötsligt gick manuset från gråskala till fylld av färg. Älskar handlingen och känner yeah varje gång jag läser det. Och den känslan är ju bäst. Då vet man att man verkligen är på rätt spår. Tänk så viktigt det är att lyssna på ens magkänsla.
Men än idag förstår jag inte hur jag trots intensivt planerande kunde missa något såå fundamentalt. Det är knepigt! Men när jag tänker på mitt skrivandet så befinner jag mig ständigt i en utvecklande fas. Jag lär mig hela tiden något nytt. Fyra manus har jag skrivit och varje gång blir det bättre. Så min förhoppning är att jag någon gång kommer träffa rätt och lyckas med att uppfylla min dröm om publicering. Åhh vad jag önskar att De Tidlösa är det manuset där jag lyckas träffa rätt på alla punkter! Det hade varit alldeles underbart :)
Så här ser det ut när jag planerar handling :)
Veronica Almer
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit, sed diam nonummy nibh euismod tincidunt ut laoreet dolore magna Veniam, quis nostrud exerci tation ullamcorper suscipit lobortis nisl ut aliquip ex ea commodo consequat.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar