Jag trodde jag hade massor med tid... ja tills jag var tvungen att lägga den tiden på allt oväntat som hände. Varför är det så, en olycka kommer aldrig ensam, inte för att det enbart har rört sig om olyckor utan även positiva saker, men vilket som har händelserna käkat upp min skrivtid.
Efter mycket arbete har jag nu äntligen fått iväg manuset till mina testläsare, vilket känns skönt men även läskigt. Det här med att andra läser vad man har skrivit är lite obehagligt för jag är så himla ovan vid det. Målet är ju att bli publicerad för att flera ska kunna läsa men då kommer man sitta på en annan trygghet, för då har faktiskt bokförlaget gett bekräftelsen på att detta är tillräckligt bra för att vi ska lägga energi på det. Nu har mitt manus ingen "bekräftelse" att stå på mer än en topp 25 placering i en författartävling. Men men, om man inte blottar sig kan man inte heller få hjälp! Så enkelt är det!
Nu ska jag stämpla ut och njuta av lördagkvällen! Jag hoppas ni också får en trevlig kväll.
Det är jätteläskigt att låta nån annan läsa det man skrivit. Det betyder ju så mycket för en.Men det är nyttigt också. Jag har själv provat att ha testläsare på ett manus och var det var väldigt bra. Kommer nog ha testläsare på manuset jag skriver nu också
SvaraRadera