Att vara självkritisk

Jag och Larry Brooks hänger även idag och tillsammans försöker vi hitta luckorna i mitt manus så att jag kan fylla dem med något vettigt... vilket kan låta enkelt men är jätte svårt. När jag nu läser hans recept på den "perfekta" uppbyggnaden kommer jag på mig själv att tänka att dessa ingredienser har jag ju redan i mitt manus.  "Nej det behöver jag inte ändra på... detta är ju bra som det är... Precis så gör jag". Perfektion är redan uppnådd... ja just det, det är ju därför jag just nu har ett bokkontrakt, eller inte. 

Det där med att vara självkritisk är svårt, för först måste man inse bristerna och sedan vara villig att ändra på något som man kanske redan har ändrat flertal gånger. Vid varje omskrivning är det som att man tappar en bit av sitt självförtroende och för att skydda mig mot det bygger jag upp en mur med bortförklaringar. Det är säkert fel person som läste manuset eller det är bara för att jag inte är känd osv. Ursäkterna haglar. Och även om det kan finnas någon sanning i bortförklaringarna är det ren faktum att bokförlagen inte kastar bort riktigt bra manus. 

Med det i åtanken försöker jag nu vara så självkritisk jag möjligtvis kan, manuset är inte tillräckligt bra som det är nu och något måste ändras. Perfektion är inte uppnådd! 

Hittade denna på Simona Ahrnstedts blogg, och kan inte mer än hålla med Snoopy ;)